Ibland behöver man ge en kärleksförklaring. Det behöver inte vara något stort. Jag är en person som blir gladare för vardagliga ting än något superstort. Jag uppskattar mer om Emil har städat (eller håller på) när jag kommer hem än om han bjuder på middag på en restaurang.

Igår överraskade jag honom med en kyl fylld med mat, städat samt en bukett med röda rosor. Och det uppskattades verkligen! Älskar att se glädjen i hans ögon, även om jag ser det varje dag då han blir världens lyckligaste när han är med mig. Och det är jag med honom också. Det finaste i min värld.